Idag ville en utav pojkarna bygga en ”snöskottare” i magnethörnan. Han utgick ifrån 4 hjul och några sammanhållande magneter. Sedan var det dags att få till skopan. Han försökte med 2 kvadratiska magneter, men de ville inte spreta isär som en skopa, utan ville sitta ihop (magnetism). Vi pratade om hur vi skulle få den att spreta.
– Prova med att sätta dit någon form där emellan som håller isär, sa jag. Han provade sig fram och märkte snart att en triangel passade perfekt. Nu byggde han flera skopor, 2 st till varje ”skottare” och en till kompisens traktor.
Pojken har konstruerat en "skottare" och nu ska det bli en skopa. Men "magnetkvadraterna" vill inte spreta isär, utan dras mot varandra, pojken blir lite arg. - Det går inte!
Här provar han med olika former och kommer fram till att trianglarna blir perfekta.
Titta vilken fin skopa...kan inte bli bätre!
När han väl löst uppgiften vill han göra många skopor...vad härligt det är när barn känner att de lyckas lösa sina "problem". Vi vill att problemlösning ska vara central i vår verksamhet och en förmåga som barnen ska ha fått tillfälle att utmana och utveckla innan de slutar hos oss. Detta ställer krav på oss som pedagoger, hur vi förhåller oss till barnen...inte alltid lätt att inte lösa barnens problem för att vara snäll och hjälpsam. Men när man ser hur lyckliga de blir efter att ha löst det själva känns det rätt.
Pojken gör en skopa till kompisens traktor också, han blir jätteglad och fäster den direkt i fram.
"Förskollärare ska ansvara för att dokumentera, följa upp och analysera hur barns förmågor och kunnande kontinuerligt förändras inom målområdena i förhållande till de förutsättningar för utveckling och lärande som förskolan bidrar med "(Lpfö 98)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar